onsdag, oktober 01, 2008

Just give me something of the love I've tasted

Dags att äntligen avverka ytterligare ett favoritband som jag länge tänkt ge plats åt här men ni vet hur det är, det tar lite tid ibland. Men så känner ni ju också till det gamla slitna talesättet "bättre sent än aldrig"

Hur som haver, nog ordbajseri om det och över till det brittiska bandet Mesh.

Min relation till dem började någon gång runt 1999-2000 har jag för mig. Tidigare halvan av tonåren och på den gamla härliga tiden då folk bytte blandband till höger och vänster! På ett av alla de band jag fick så fanns It scares me med Mesh med. Den blev en snabb favorit och inte långt därefter sände P3 Live en spelning med dem som jag fångade och körde på repeat. Från den blev Trust you och The Damage you do starkt favoriserade. Påföljande sommar så bokades bandet till Arvikafestivalen, en riktigt bra spelning på näst minsta scenen. Kusinen köpte albumet The Point at which it falls apart som förstnämnda låt och The Damage... är hämtade från. På det albumet återfinns även min främsta ögonsten med bandet, låten People like me with this gun. Hela albumet är en riktig pärla men ska jag välja en låt till från det får det bli Is nothing sacred.


Jag är grymt förtjust i deras mörka sound i en mix av gitarr och elektroniskt. This is what you wanted, som jag även hade med i förra inlägget, är ett bra exempel på det. Den är från albumet We collide som kom ut 2006. Jag är ännu inte är riktigt inlyssnad på den men This is... satte sig som ett plåster efter första vändan.

Mesh har ytterligare några album på meritlistan men jag ska inte bli för långrandig här utan hoppas att ni gillar de låtar jag länkat till och är sugna på att lyssna vidare på dem på egen hand. Sen är det bara att håva fram plånboken och se till att plattorna petas in i hyllan! Får ni dessutom chansen att se dem live så ta den. De är uppenbara favoriter hos Galexen då de dykt upp tre gånger på Arvikafestivalen under de senaste åtta åren. Andra gången var en alldeles fulländad spelning som lätt placerar sig på en topp fem-lista över mina bästa konsertminnen.

3 kommentarer:

Angeln_PL sa...

Hej där

Jag gillar din blogg. Intressanta inlägg..

Undrar om du vill skriva på vår musiksida också?
http://musiktoppen.blogspot.com

Hör gärna av dig till mailen: musiktoppen@hotmail.com

Ha det Bra

TP sa...

Ah, det här e BRA!
Jag är väldigt svag för just denna genre, frän men melodisk synt.
Assemblage 23 och Apoptygma Berzerk är nog dom jag lyssnat mest på. Mesh har gjort en tung remix på Apoptygma's "Mourn" som får mig att gå i gång. Att dom blandar in gitarrslingan från "The man who sold the world" gör säkert sitt.

Malin sa...

TP: Samma här! Jag är också väldigt svag för den här genren. Assemblage 23 upptäckte jag i somras i samband med Arvika, det var mycket bra. Apoptygma är grymma! Om än jag tycker de är mycket bättre live än på skiva.
"Mourn" är underbar låt fast jag har nog inte hört den i Meshs remix. Ska kolla upp! Tack för tips!