lördag, maj 31, 2008

Inför Arvika pt.5 - Pacific! & MSTRKRFT

33 dagar kvar.


Pacific!
Göteborgsduo som skapar lättlyssnad schyst electropop. Debutplatta heter Reveries och är under lyssning sen en vecka tillbaka. Hot Lips är favoriten än så länge vilken även har kunnat höras på radio tillsammans med Number one.



Dagens nyupptäckt:

MSTRKRFT
Jag ska ärligt erkänna att jag känner mig lite tudelad till dessa. Inte för att det låter illa, soundet och groovet är det inget fel på. Däremot så upptäckte jag att ena halvan av denna kanadensiska duo är ingen mindre än Jesse F Keeler och att detta elektroniska projekt är orsaken till att han beslöt att lägga ner sitt tidigare duoband; fantastiska Death From Above 1979. Det gör fortfarande lite ont att DFA är nedlagt men jag är inte den som är den, utan "Masterkraft" ska få sin chans på Arvika.

Lyssna: www.myspace.com/mstrkrft

fredag, maj 30, 2008

Inför Arvika pt.4 - Volbeat & Gmeyner

34 dagar kvar och här följer som sig bör ytterligare två akter som är inplanerade i spelkalendariet:


Volbeat
Detta otroligt sköna danska band slängdes i min famn för några månader sedan då en kompis en kväll skickade över ett par låtar med dem. De beskrivs som en korsning av heavy metal och rockabilly, är omåttligt populära i hemlandet och i övriga Europa med enligt rapporter. Två album har de släppt och förhoppningsvis håller de ihop i bra många år till. Lätt en av de främsta måste-se-spelningarna på årets Arvikafestival!

Lyssna: www.myspace.com/volbeat



Dagens nya upptäckt:


Irya Gmeyner
Har bland annat huserat i Cirkus Cirkör och URGA och släppte nyligen en solo-EP. Jag är som bekant lite kräsen av mig vad gäller kvinnliga röster men Iryas sköna röst och småkarismatiska poplåtar charmar mina öron fullständigt.

Lyssna: www.myspace.com/iryamusic

torsdag, maj 29, 2008

Inför Arvika pt.3 - Death Cab & Avatar

35 dagar kvar och eftersom gårdagens inlägg blev vigt åt det elektroniska hållet var det lockande att köra två band av liknande genre även idag med då av det mer tyngre slaget. Fast det är alltid roligare att vara lite varierande så istället blev det två band som mer eller mindre är varandras raka motsatser musikaliskt.


Death Cab for Cutie
Indiebandet som hyfsat nyligen blev enorma tack vare en TV-serie. Jag kommer inte ihåg när jag hörde dem första gången men det var bra många år sedan när jag mitt under mina tonår lyssnade slaviskt på P3 Pop och Musikjournalen. Jag antar att det var där jag hörde dem men med vilken låt eller vilka låtar det kan ha varit är också totalt bortblåst. Däremot så fick jag tag på låten Champagne from a Paper Cup någonstans för den har jag på en egenhändigt ihopsatt blandcd. Så det är den låten som hängt med fram till att de med dunder och brak fick en hit med Soul meets body. Ett av årets dragplåster som jag definitivt kommer befinna mig framför.



Dagens nyupptäckt är som sagt DCFCs raka motsats:

Avatar
Inga söta poptoner här inte utan deathmetal från våran kära västkust. En genre jag diggar i mindre mängder så jag är rätt kräsen men Avatar låter riktigt bra. Påminner en del om In Flames vilka undetecknad gärna lyssnar på emellanåt. Även det här musik som brukar vara grymt skön att höra live så det ska bli spännande att se vad Avatar kan prestera på scen.

Lyssna här:
www.myspace.com/avataronline

4 AM Breakdown är redan en rotationsfavorit.

onsdag, maj 28, 2008

Inför Arvika pt.2 - Yelle & Assemblage 23

36 dagar kvar och här följer ytterligare två akter som ska ses på festivalen. Jag fortsätter som tänkt, en jag redan känner till sedan tidigare och en akt som är en ny bekantskap.


Först ut:

Yelle
Cool fransk elctro-pop som stundvis är lite skönt småkaxig, som i singeln Je veux te voir som snurrat rätt friskt på radion. Eller som i Mon Meilleur Ami.
Fast just nu är det väl mest Ce Jeu som går varm i landets radiokanaler och i sommar kommer Julie Budet till Arvika för att sätta staden och festivalen i gungning. Ser jag verkligen fram emot.





Jag fortsätter på det elektroniska spåret och går över i dagens nya upptäckt:

Enmannaprojektet Assemblage 23
Lite mörkare synth med tunga beats direkt i från USA. Lirade tydligen på festivalen för sex år sedan, varför jag inte såg Assemblage då förblir ett evigt frågetecken. Tack och lov får man en ny chans och den här gången tänker jag ta den. Förhoppningsvis får Tom Shear spela på natten för det är då den här musiken passar som bäst.

Lyssna: www.myspace.com/officialassemblage23

tisdag, maj 27, 2008

Inför Arvika pt.1 - Familjen & A Mountain of One

Det är i skrivande stund bara 37 dagar kvar till dess att årets upplaga av Arvikafestivalen brakar loss. Biljetten är införskaffad sedan några månader tillbaka och den pirrande längtan efter det som för mig är ett av årets allra största höjdpunkter börjar träda fram mer och mer.

För att peppa upp stämningen lite så tänkte jag köra en liten countdown här och åtminstone försöka droppa ett inlägg varje dag där jag tar upp två band jag vill se bland de klara artisterna. Just nu är idén att nämna en akt jag redan känner till och ett som för dagen blir en ny bekantskap. Sommarens Arvika blir för övrigt mitt tioårsjubileum och passande nog så ser lineupen i år bättre ut än på länge vilket är hur jäkla skönt som helst!

So here we go. De första två akterna jag tänkt spana in i dagarna 3-5 juli:


Familjen
Spelade faktiskt på festivalen förra året men då missade jag honom tyvärr, något jag inte tänker göra iår! På Arvikas hemsida kallas Familjens musik för "skånsk indietechno" och ja, det är väl en rätt klockren beskrivning. Så jag tänker inte säga så mycket mer än jag lätt kommer vara en av de som dansar loss till Det snurrar i min skalle och Huvudet i sanden bland många andra sköna låtar.





Dagens nya upptäckt är ett band från Storbritannien som jag aldrig ens hade hört talas om innan jag såg deras namn i lineupen precis:

A Mountain of One
I beskrivningen av bandet stod att läsa följande på festivalhemsidan:

"De sammanför stora delar av vår musikaliska samtid, psykedelisk och progressiv 70-tals rock samsas med influenser från de 20 senaste årens brittiska dansmusik och resultatet är en underbart eklektisk och personlig musikmix."

Med orden, brittiskt, psykedlisk- och progressivrock framför ögonen så väcktes inte helt oväntat min nyfikenhet på direkten. Tydligen enligt samma beskrivning är detta band ett av förra årets största genombrott både här och i många andra länder. Se där, som sagt helt gått mig förbi så där med ett stort tack till Arvika som får upp mina öron för dem nu. Det lilla jag hann och höra på deras myspace, innan min dator av någon anledning inte längre ville spela upp ljud, är riktigt riktigt bra. Rödmarkering i spelschemat för det här får jag inte missa.

Lyssna här:

www.myspace.com/amountainofone


lördag, maj 24, 2008

ESC2008

Suttit och halvsovit mig igenom bidragen till årets Eurovision Song Contest. Det blir bara sämre och sämre för varje år känns det som. Fruktansvärt dåligt förutom ett par bidrag. Azerbajdzjan var ändå rätt coola men bäst var Turkiet och bandet Mor ve Ötesi som framförde Deli. Turkiet brukar dyka upp med sköna låtar emellanåt, framförallt minns jag deras bidrag 2004 Athenas For Real vilken jag för övrigt verkar vara ensam om att gilla.
2004 var för övrigt ovanligt bra, framförallt så bjöd den tävlingen på en alldeles fantastisk Balkanballad som borde ha vunnit alltihop istället för att hamna två, Serbien-Montenegros Lane Moje framförd av Zeljko Joksimovic. Tyckte jag hörde något om att han varit med och skrivit årets Serbiska bidrag som även det var en ballad men förfärligt tråkig. Det är egentligen för östländernas skull jag tittar för jag älskar rytmerna därifrån men de blir sämre på att använda sina hemtoner tyvärr. Jag hoppas fortfarande på att det återigen ska dyka upp en dynamisk och vacker Balkanballad likt Joksimovics Lanje moje eller Bosnien/Herzegovinas bidrag från 2006, Hari Mata Hari med Lejla. Sådär smäktande vackert att man får ståpäls. Dessvärre har det inte varit något liknande sen dess.
2004 så hade även Macedonien ett rätt skönt bidrag i Tose Proeskis Life. Annars har det inte alls varit mycket att hurra för sedan dess förutom år 2006 då som jag redan varit inne på. Andra sköna bidrag det året var bland annat Luiz Ejlli som sjöng Zjarr E Ftohte för Albanien, Armeniens Andre med Without your love och eurodiscodoftande Tornero med Mihai Traistariu för Rumänien. Jag är annars rätt allergisk mot den genren, men jag diggade den låten och kanske framförallt Mihais röst. Rysslands bidrag då, Dima Bilan med Never let you go var bra också, fin låt trots att Bilan inte sjunger så värst bra men ett inslag i koreografin, som ni hittar om ni går fram en bit i låten, gillades. Han ställde ju för övrigt upp för sitt Ryssland även i år (och ser i skrivande stund ut att vinna för övrigt). Dock med en jäkligt tråkig låt, tänker inte länka till den men att jag ändå tar upp den är för att de hyrt in Edvin Marton att medverka. En alldeles utmärkt violinst från Ungern vars musik bland annat är rätt populär hos diverse konståkare. Ett låttexempel här.
När jag ändå är inne på ämnet så kan jag inte låta bli att erkänna att jag är hemligt svag för Vitrysslands bidrag förra året, Koldun med Work your magic. Refrängen är skönt medryckande.



Den enda behållningen ikväll annars förutom Turkiets bidrag var Goran Bregovic och hans Wedding and Funeral band som lirade i röstningsräkningspausen. Ni vet mannen som ligger bakom musiken till sköna filmen Svart katt, vit katt. Underbar musik! Mer sånt i hela tävligen önskas, mer sådan musik överallt över lag. Jag hittar inga bra (kvalitetsmässigt) klipp just nu med Bregovic och WaFB men jag antar att deras framträdande ikväll kommer upp på YouTube så småningom så jag återkommer med länk i så fall. Men jag rekommenderar er ändå att leta upp hans musik och framförallt se Svart katt, vit katt.

onsdag, maj 21, 2008

You can sigh and say magic and expect me to buy it

Dags att bekänna en ny förälskelse. Jag har nämligen hittat en ny favorit i bandjungeln och det är knappast svårt att räkna ut vart dessa kommer ifrån. Ni som känner mig alternativt följer den här bloggen har väl knappst missat att i den uppsjö av allt jag lyssnar till så ligger band från de brittiska öarna mig extra varmt om hjärtat. Jag har en obotlig romans med brittisk musik helt enkelt så det är nog ingen större surprise att även följande herrar som jag hyser sådant starkt tycke för även de är från Storbritannien. Eller två utav dem närmare bestämt då den tredje faktiskt är svensk.

Bandet är The Hoosiers.
P3 har under senaste tiden spelat bandets andra singel Goodbye Mr. A rätt ofta. Det var så jag fick upp öronen för trion för några månader sen. Här om dagen på samma kanal hörde jag även deras debutsingel Worried about Ray. Båda låtarna släpptes i Storbritannien i januari respektive juni förra året, och eftersom lanseringen hit brukar vara något fördröjd så blir det väl lite förvirrat på landets radiokanaler. Bandets tredje singel Worst case scenario kom ut i januari i hemlandet och i april kom även ett fjärde släpp i form av Cops & Robbers. Den senare har blivit lite utav en stark favorit nu när jag under kvällen tagit mig igenom mina två första lyssningar av debutplattan The Trick to Life.



Eftersom jag bara lyssnat igenom den två gånger så har inte alla låtar hunnit bli bekanta för mig än så jag kan inte säga så jättemycket om dem mer än att det rakt igenom hela plattan låter riktigt riktigt bra om jag får lov att säga det själv. Ett alldeles utmärkt album från ett alldeles utmärkt band. Jag kan på något vänster inte låta bli att tänka lite lite på The Dresden Dolls när jag hör dem, delar av soundet påminner om deras, en lätt touch av varité eller vad man ska kalla det. I övrigt lätt, enkel och stunsig pop. Jag blir på grymt gott humör av The Hoosiers.
I love it.

Fast en låt har utöver singlarna faktiskt fastnat lite extra redan nu från början och det är Killer.
Så jag lämnar er med den och hoppas att ni tagit er tid att lyssna på alla fem tipsen och efter det även är sugna på att införskaffa hela albumet.



http://www.myspace.com/thehoosiers
http://www.thehoosiers.co.uk

Los Yorks

Dags för ett Peru-tips för genom Gorillan så hittade jag precis bandet Los Yorks. Garagerock från mitten av 60-talet. Enligt deras fan-sida på myspace så låter de bland annat som "/.../Whitney Houston on crack".

Hurvida det stämmer eller inte är upp till var och en att bestämma. Helt klart är att det är jäkligt grymt så ta er en sväng in och lyssna!

www.myspace.com/losyorks

måndag, maj 19, 2008

Covers pt.10 - Solitary Man

När jag ändå är i farten så håller jag fast vid Neil Diamond i ett inlägg till och tar upp ytterligare en av hans låtar som andra artister tagit sig an.

Solitary Man.

Till skillnad från Girl, you'll be a woman soon som förra inlägget handlade om och där jag inte är jätteförjust i Diamonds original så är det tvärt om här. Jag älskar originalversionen av Solitary Man.

Jag tänkte för ovanlighetens skulle faktiskt ta upp två coverversioner och inte en som jag brukar. Nog ganska givet att Johnny Cash är den ena. Fantastisk musiker och hans tolkningar av andras låtar är för det mesta helt formidabla. Hans version av Solitary Man är fin fast för egen del föredrar jag fortfarander Diamonds original framför den här. Men det är jag det.

Den andra tolkningen står det finska bandet H.I.M. för. Jag råkade ramla över deras video när jag skulle youtube:a fram de ovannämnda versionerna och fick en just-det-upplevelse. Helt förträngt att de tagit sig an denna låt och när jag lyssnade på den så förstod jag varför jag passerat den långt bak i minnesarkivet. Visst, de gör en egen version av den vilket är fine...men så värst bra kan jag inte påstå att det är. Så den får vara lite skräckexempel och läggas i kategorin: covers som aldrig borde ha blivit gjorda.
Men återigen, det är ju mitt tycke. Det taskiga youtube-ljudet gör inte saken bättre men det är som det är.

Så, välj din egen favorit nedan, eller någon av alla de andra versioner som finns att hitta om man letar vidare.


Neil Diamond - Solitary Man
Johnny Cash - Solitary Man
H.I.M. - Solitary Man



söndag, maj 18, 2008

Then you showed me Mars through your telescope

Det har blivit rätt mycket text i de senaste inläggen så jag gör en helomvändning och presenterar istället en lista med en rad sköna låtar utan tillhörande kommentarer. Jag rotade igår igenom en låda med egenihopsatta blandcds från mina senare tonår. Hittade en skiva där jag, i mitt tycke lyckats få i hop en alldeles utmärkt blandning av sköna låtar.
Dessa på hög volym och topphumöret är ett faktum (i alla all hos undertecknad):

Scissor Sisters - Laura
The Who - I can't explain
Franz Ferdinand - Darts of pleasure
Supergrass - Grace
Dogs Die in Hot Cars - Godhopping
David Bowie & Trent Reznor - I'm afraid of Americans
Interpol - Obstacle 1
Turin Brakes - Pain killer
Pulp - Disco 2000
Creation - Making time
The Rapture - House of jealous lovers
Small Faces - Itchycoo Park
Nine Inch Nails - Closer
Röyksopp - Remind me
Steelers Wheel - Stuck in the middle with you
Mercury Rev - Goddess on a highway
Promoe - These walls don't lie
Sneaker Pimps - Low five
Theatre of Tragedy - Image
Alpine Stars feat. Brian Molko - Carbon Kid
The Beatles - Lady Madonna

Covers pt.9 - Girl, you'll be a woman soon

Dags för en låt som obönhörligt charmant fångade mig direkt första gången jag hörde den.

Vardagsrum, en cool John Travolta och en överförfriskad Uma Thurman. Den förre lånar toaletten, den senare tar sig fram till rullbandspelaren, spolar och trycker på play och ut strömmar tonerna av Urge's Overkills cover på Neil Diamonds Girl, you'll be a woman soon. Den versionen förförde hörselsinnent fullständigt. För det är precis vad den versionen är, förförisk. Jag säger versionen för Neil Diamonds original kan inte riktigt gå under det adjektivet, den är snarare snäll och inte alls lika småfarligt lockande som Urge's cover.

Sen är det i det här fallet den omvända situationen att jag hörde cover före original, vilket gör covern till "mitt original". Eftersom filmen kom 1994 så antar jag att jag såg den ett par år senare och var gissningsvis i 12-13-årsåldern första gången jag hörde låten. Fast det var inte för än ytterligare några år senare som jag brydde mig om att kolla upp vem som låg bakom låten och försöka skaffa den. Tror jag frågade mamma om hon visste och hon svarade Neil Diamond, så jag antog nog bara att det var hans version som var i filmen. Ett införskaffat samlingsalbum senare, har för mig jag fick den i julklapp, så stod det klart att det inte alls var rätt version. Utan en tam variant av den låt som så härligt brutalt greppat mig i yngre år. Besvikelsen över det var ett faktum, fast i samma veva så skulle jag ändå samtidigt upptäcka hur många bra låtar Diamond har gjort i övrigt så total katastrof var det definitivt inte.


Senare tog jag istället hela mitt förnuft till fånga och skaffade hela soundtracket till Pulp Fiction. Jag skyller på min unga ålder att det tog sådan tid att inse att den plattan borde finnas i min samling. Således fick jag ju inte bara rätt version med Urge utan alla grymma låtar ur filmen och det, det är verkligen inte fy skam.


Men här har ni de båda versionerna, originalet av Neil och covern av Urge Overkill:
Neil Diamond - Girl, you'll be a woman soon
Urge Overkill - Girl, you'll be a woman soon


tisdag, maj 13, 2008

'Cause we are your friends

För att slå ihjäl en timmes dötid igår så satt jag på stadens bibliotek och bläddrade i ett nummer av Musikermagasinet. Danko Jones på framsidan så jag ryckte givetvis åt mig tidningen på stört! Fast det är faktiskt inte denna grymt sköna kanadensiska trio jag ska avhandla nu, men det kommer inlägg om dem också så småningom, believe me!

I samma nummer hittade jag även en intervju med en fransk duo under namnet Justice. Jag fastnade för de snygga bilderna på dem och beskrivningen av deras sound. La deras namn på minnet och beslöt mig förut för att kolla upp dem, i tron om att jag inte alls hade hört dem.

Det hade jag visst skulle det visa sig då jag upptäckte att de ligger bakom DANCE som gått varmt på radion. En låt som jag för övrigt mest har irriterat mig på, detta på grund av sångrösten, men i övrigt är det ett rätt coolt stycke och man förstår ju att de hit och dit kallas det nya Daft Punk.


Fast de båda herrarna Gaspard Augé & Xavier de Rosnay har lugnt gjort fetare låtar än DANCE. Hittills har jag fastnat för DVNO och även Genesis.


Men framförallt rådiggar jag deras remake av Simians Never be alone som här i Justice tappning heter We are your friends.


Simian är för övrigt också ett band som förtjänar ett inlägg så småningom, ska damma av den bortglömda plattan jag har med dem i hyllan någon dag.

Återkommer om det och jag kommer troligen återkomma om Justice också när jag tagit mig igenom deras album Cross.

If you love me won't you let me know?

Coldplay släpper nytt album om exakt en månad. Första nya låten som nådde mina öron var Violet Hill, detta för ca två veckor sen. Gillar den starkt och den bara växer, så det ska bli spännande att höra resterande låtar på albumet.
Eftersom jag av någon anledning knappt har nämnt bandet i den här bloggen än så är det mer än dags att detta blir av med omedelbar verkan.




















Coldplay var en så kallad "kärlek vid första öronkastet" så är det inte så svårt att minnas första gången jag hörde dem. Högst troligen var detta för cirka åtta år sedan då år 2000 står skrivet på debutplattans konvolut. Satt hemma hos min far, i vardagsrummet framför stereon lyssnandes på Tracks. In bit in programmet låter så Kaj Kindvall en ljuvligt fin låt strömma ut genom högtalarna... detta var Shiver. På klassiskt Malin-manér så river jag åt mig första bästa papper och penna och klottrar ner bandnamn och låttitel och troligen någon kort men lyrisk kommentar i versaler intill.

Inte långt efter det så satt jag och kollade på MTV - deras Alternative Nation var ett rent drömlandskap - och där var Coldplay igen. Denna gång med det som kanske får kallas för deras riktiga genombrottslåt, Yellow. Denna ökade på den redan starkt begynnande kärleken ännu mer. Dessutom får jag fina minnen från min tid i Skottland av den här låten, enorm allsång på pubarna när den spelas.

När jag ändå är inne på debutplattan, som för övrigt heter Parachutes, så måste jag även nämna några andra helt fantastiska spår som
Don't panic
Spies
Trouble

varav sistnämnda bara är så helt gudomligt vacker att det gör ont.
















Bandets efterföljande två album A rush of blood to the head och X & Y är båda också mycket mycket bra. Dock förblir nog Parachutes lite utav den främsta favoriten bland Coldplays skivor so far. Det är någon slags stämning över den som jag inte riktigt kan beskriva men som jag bara älskar.
Detta inlägg är nog långt som det är redan så jag ska inte gå närmare in på de andra två plattorna. Utan jag nöjer mig med att lämna er med en låt från vardera skiva. Två låtar som båda skulle finnas med på en topp tre-lista över Coldplay-favoriter om jag blev ombedd att göra en sådan.

Först fantastiska fantastiska In my place från A rush.... Bara en rakt igenom vacker låt och jag är grymt svag för gitarren i den. Den går rakt in i det innersta av själen kan jag lugnt säga.

Och från X&Y får ni låten A message.
Singlarna från albumet är riktigt bra, förutom fix you som jag är sjukt less på, men icke-singeln A message står faktiskt snäppet högre än alla andra spår på plattan.


Njut!

torsdag, maj 08, 2008

Covers pt.8 - Pictures of Matchstick Men

När jag gled runt på the Hype Machine igår och letade låtexempel till mina vecko-inlägg så ramlade jag över en smått oväntad cover. Eller ja, så värst oväntad kanske den inte är men jag blev lite förvånad ändå. Låten är Status Quos hit Pictures of Matchstick Men från 1968 och covern jag hittade står inga mindre än Quos landskollegor i sköna bandet Kasabian för.
Jag hade inte tänkt ta med den här covern egentligen då det inte är något speciellt med den. Det vill säga, ska man göra en cover ska man göra något "eget" av den och Kasabians version låter mer eller mindre som originalet om än mer modern och finputsad. Jag gillar Tom Meighan och Co starkt, har pratat varmt om dem tidigare här... så därför är jag rätt besviken och tycker de kunde gjort så mycket bättre eller helt enkelt gett fanken i att ta sig an låten. Det är inte dåligt men det är som sagt inte "eget". Samt att deras putsade variant tar bort all känsla som 68-soundet ger, det är ju halva charmen med låten.

Att jag ändå tar upp låten är väl en följd av min lilla förvåning över att hitta denna version, jag tycker det ändå är lite kul med covers, samtidigt som det får vara ett litet exempel på hur man inte borde göra. För att inte glömma att Quos original är riktigt riktigt skön och att den är värd att omnämnas i ett inlägg.

So here you go:

Status Quo - Pictures of Matchstick Men
Kasabian - Pictures of Matchstick Men

onsdag, maj 07, 2008

Somehow we're going somewhere

Har haft Rix FM Gold på nu under kvällskvisten och medan jag diskade förut så dök ett bekant stycke upp. En låt vilken jag inte hört på evigheter. Säger jag 10-13 år sen så är inte det någon överdrift. Jag hörde den rätt ofta när jag var barn. Tror den kom runt 1981-82, ett par år innan undertecknads födelse men det är å andra sidan lite utav en klassiker så att den hördes mycket under 80-talet i synnerhet är nog inte så konstigt. Mamma gillar dessa två herrar mycket också så jag har henne att tacka med. Jag har inga direkta minnen till låten men den det är en fin bit som jag vet fanns med mig då. Så jag blev väldigt glad när jag hörde den förut och fick en liten "just-det!"-upplevelse. Behaglig låt som väcker positiva känslor.


Jon & Vangelis - I'll find my way home



Tema: onsdag

Så avslutar vi veckotemat med onsdag. Låtar med denna dag finns det en bunt, desto svårare är det att hitta lyssningsexempel. Därmed lämnar jag er bara tre stycken vilka förvisso inte är så bara!:

The Undertones - Wednesday Week
Status Quo - Spring, summer & Wednesdays
Simon & Garfunkel - Wednesday morning 3 A.M.

tisdag, maj 06, 2008

Tema: tisdag

Tisdag. Smått klurig dag, den förekommer i många låtar... men ytterst få av dem är bra. Den bäst hittar jag inte ens något lyssningsexempel på men jag gillar den för mycket för att inte nämna den i alla fall.

Stonecake - Tuesday afternoon
Rolling Stones - Ruby Tuesday
Moody Blues - Tuesday Afternoon
David Bowie - Love you til Tuesday
Cat Stevens - Tuesday's dead

måndag, maj 05, 2008

Tema: måndag

Harrisons - Monday's Arms
New Order - Blue Monday
Boomtown Rats - I don't like Mondays
The Mamas & The Papas - Monday Monday
Tegan & Sara - Monday Monday Monday
T-Bone Walker - Stormy Monday
Fleetwood Mac - Monday morning
Sterephonics - Bank Holiday Monday
Pulp - Monday morning
Shiny Toy Guns - Rainy Monday




söndag, maj 04, 2008

Tema: söndag

Även söndag förekommer flitigt i låtar:


U2 - Sunday bloody Sunday
Queen - Lazing on a Sunday afternoon
Johnny Cash - Sunday morning coming down
Oasis - Sunday morning calls
Blur - Sunday Sunday
The Monkees - Pleasant Valley Sunday
Sneaker Pimps - Wasted early Sunday morning
Bloc Party - Sunday
No Doubt - Sunday Morning
Amadou et Mariam - Beau Dimanche
Blondie - Sunday girl
The Doors - Blue Sunday
Jethro Tull - Black Sunday

Tema: lördag

Lördag verkar vara en av de mest populära dagarna att ta med i låtar. Kanske inte så konstigt förvisso. Här följer ett litet och hyfsat blandat urval:


Suede - Saturday night
Eels - Saturday morning
Tom Waits - (Looking for) the heart of Saturday night
David Bowie - Drive-in Saturday
Frank Sinatra - Saturday night is the lonliest night of the week
The Cure - 10.15 Saturday night
Sam Cooke - Another Saturday night
The Who - Saturday night is alright for fighting
The Undertones - When Saturday comes
Bright Eyes - Saturday as usual

Tema: fredag

OK. Eftersom helgens aktiviteter inte har inkluderat en dator så ligger jag lite efter med de tilltänkta dags-temana så det blir tre inlägg på raken här och nu.

När torsdagslåtarna verkar vara lika sällsynta som snö i december så kan man lugnt konstatera att det är raka motsatsen beträffande de tre dagarna jag ska avverka nu.
Starting with Friday:


Flogging Molly - Black Friday Rule
The Easybeats - Friday on My Mind
The Sugars - Black Friday
Shed Seven - She Left Me on Friday
The Cure - Friday I'm in Love
Jens Lekman - Friday Night at the Drive-in Bingo
Atomic Rooster - Friday the 13th
Boy Kill Boy - Friday-Friday
The Specials - Friday Night, Saturday Morning

torsdag, maj 01, 2008

Tema: torsdag

Jag fick ett plötsligt infall förut där jag blev sugen på att köra lite temainlägg. Med start på låtar med veckodagar i titlarna. Kanske något uttjatat det är ju inte direkt någon revolutionerande nyhet men jag gillar teman.

Dock kanske inte den lättaste uppgiften att börja med idag. Torsdag. Efter en stunds funderande så var David Bowies Thursday's Child den enda låten jag kunde komma på... och Bowie i all ära, han är en återkommande favorit. Men den låten? Nej tack.

Men efter lite googlande så hittade jag ändå ett par låtar som var faktiskt var riktigt bra dessutom:

Donovan - Jersey Thursday
The Chameleons - Thursday's Child


Fast man undrar ju ändå lite. Det finns rätt gott om låtar med en veckodag i titeln men varför sjungs det så lite om just torsdag? Är det ett namn som inte "passar" riktigt i text eller händer det rent utav för lite på torsdagar?

Har ni tips på torsdags-låtar så välkomnas de varmt.
Imorgon lär det dock bli en enklare uppgift.