söndag, juli 29, 2007

Favoritlåtarna pt.4: Bruce Springsteen - Dancing in the dark

Bruce Springsteen - Dancing in the dark

Är jag inte helt ute och cyklar så kom låten först ut 84-85 på plattan Born in the U.S.A. Då var jag själv nyfödd i stort sett. Minnet jag har av den här låten är att den spelades en del på radion ca 10 år senare i samband med släppet av Greatest Hits. Det här är också en av få låtar som gjorde ett starkt intryck på mig som liten. Tyckte jättemycket om den från första stund och jag minns att jag blev väldigt glad när jag lyckades fånga den på kassett och kunde få spela den hur mycket jag ville. Sen kom det en längre period på några år där jag inte lyssnade på den alls, mycket kanske var för att jag glömde av den och kassetten försvann. Jag tänkte dock på den några gånger när Bruce Springsteen kom på tal men grejen var att jag faktiskt inte visste vad låten hette. När man är 10-11 år så var inte låttitlar något man brydde sig om direkt. Av någon anledning blev det väl aldrig heller riktigt av att jag gjorde något ärligt försök att hitta låten, även fast jag ville ha den. Men, så kom den dagen för några år sedan då min kära fader fick Greatest Hits-skivan av en jobbarkompis, och där var den. Dancing in the Dark. Fortfarande lika underbart bra. Nu mera spelas den ganska ofta. En fin låt. Gillar texten och den lätta frustrationen, eller vad man ska kalla det för, som man kan ana i Brucans röst. Videon är kanske inte den roligaste, tycker inte den passar låten riktigt men va tusan. Fortfarande en av de bästa låtarna som någon gång skapats. Så sväng in på länken ovan och lyssna!

måndag, juli 23, 2007

100 again

Mitt hundrade inlägg som jag skrev för ett par veckor sedan är nu uppdaterad med länkar till nästan alla låtarna. Bara för er! I den mån det varit möjligt har jag länkat till videor. Så håll till godo.

söndag, juli 22, 2007

Tourist

Dagens skiva: Athlete - Tourist

När jag läste engelska i Edinburgh för lite mer än två år sedan brukade jag kolla på ett litet musikprogram som gick om morgnarna innan jag stack till skolan. Det var där jag först på allvar fick upp ögonen för brittiska bandet Athlete. Sanslöst söta singeln Half light spelades ganska flitigt och den har varit en liten favorit ända sedan första gången jag hörde den och såg videon. Väl hemma i Sverige igen köpte jag hela skivan, dock fastnade den inte riktigt efter första lyssningen och jag gav den egentligen aldrig en ordentlig chans efter det. Det förblev Half light som snurrade och i övrigt lät jag mitt första intryck skjuta undan resten. Tidigare nu i våras så hörde jag en låt i en av tv-serierna jag följer, kände igen rösten och lyckades luska ut att det var Chances med just Athlete. När jag dammade av skivan ur hyllan fick jag se att låten fanns med där och tänkte att det vore på tiden att ge albumet en ny chans. Tror jag spelade den tre-fyra gånger på raken och efter det minst två gånger varje dag under veckan som följde. Blev lite smått irriterad på mig själv för att jag inte lyssnade igenom den mer ordentligt när jag köpte den. Å andra sidan så kanske jag också är mer mottalig för musiken nu än vad jag var då. Det är en söt platta. Ganska enkla texter men oftast tankefulla och stundvis lite berörande. Till det stora hela är det ganska mycket en skiva som lockar fram den där lilla obotliga romantikern i en, oavsett hur långt in den än gömmer sig.

måndag, juli 16, 2007

Arvikafestivalen 2007

Tre dagar Arvikafestival är över för iår. Alltid lika skön festival, vissa områdesbrister till trots som flyttad entré och skräpigare än någonsin. Musiken var det inget fel på iallafall och här kommer den utlovade rapporten!


Majoriteten av de band jag såg allra mest fram emot att se visade sig också leverera långt över vad man hade vågat hoppas på. Främsta akten jag sett fram emot var IamX, frontad av en av mina favoritröster Chris Corner. Lite exklusiv spelning eftersom hans skivor inte distribueras i detta land. Mäktig spelning och festivalens bästa. Rejält drag och en massa dans till de synth/electro-alternativa tonerna.

Andra höjdpunkten stod norska Apoptygma Berzerk för. Synthband som jag gillat i jag vet inte hur många år och som jag verkligen längtat efter att få se live. De fick avsluta festivalen för min del och gjorde det med den äran! Grymt bra liveband och härlig dansant stämning.

Tredje höjdpunkten var israeliska Infected Mushroom som ägde hela Vintergatan natten till lördag. Ännu bättre är att jag fick dela upplevelsen med en trevlig person som också uppskattar deras musik. Hade annars räknat med att få se den spelningen själv, så extra plus för det.

Hoffmaestro & Chraa fick höfterna att rulla med sin "karate boogie" när de svängde loss på den minsta allt-i-allo-scenen Jamobilen. De rekommenderar jag alla att kolla upp!

Scissor Sisters var så bra som man kunde tänka sig att de skulle vara. Härligt tryck hela konserten igenom, bra ljud och skön show. Till och med Comfortably Numb som jag annars tycker är rätt seg var riktigt bra när de körde den. Hög energi och svängfaktor hela spelningen igenom.

In Flames blev jag illa tvungen till att skippa då de började samtidigt som IamX och jag prioriterade den senare. Dock hann jag se sista halvtimmen av göteborgarnas spelning och till och med höra min favoritlåt så det var ju rätt lyckat ändå. Kan säga att det förmodligen var en av de mäktigaste spelningarna som varit på största scenen. Kan inte minnas att jag sett så jäkla mycket folk framför Vintergatan någon gång tidigare, inte ens vid stora utländska dragplåster. Åtminstonde inte när alla står med nävarna i luften ändå från scenkanten, över hela grusplanen, upp i slänten och in i öltältet. Häftigt minst sagt.

Juvelen med dator och gitarr fick det att rycka rätt bra i dansnerverna när han spelade sin softa och funkiga electropop. Han har lyckats knåpa ihop ett gäng riktigt bra låtar.

Bloc Party var också rätt sköna. Började lite tamt men det beror nog mycket på att de fick den otacksamma uppgiften att spela på största scenen när det fortfarande var ljust. Men i takt med att det mörknade på började också bandet liva upp stämningen mer och mer. Så det slutade bra.

Weeping Willows fick den bästa scenen och den bästa tiden för sin musik. Det var väldigt bra, men inte så bra som jag vet att det skulle kunna vara. Rysfaktorn som infann sig när de lirade på festivalen några år tidigare var aldrig riktigt framme. Men bra var det absolut. Lätt mäktigt med covern på Perfect day och alla runtomkring stämde upp i fin allsång. Insåg nu att det var Weeping Willows som fick ersätta Hot Chip som var tvungna att ställa in.

Mustasch, alltid lika härliga! Ralf Gyllenhammar är förmodligen en av Sveriges mest skönaste människor. Grym rock blandat med roligt mellansnack på bred göteborska. Inte deras bästa spelning men mycket bra.

Patrick Wolf gjorde bra ifrån sig i Apollotältet också. Jag har bara hört två låtar med killen, dessvärre var The Libertine inte alls så bra live som jag hoppats på men det kompenserades med avslutande The Magic Position som var en rejäl uppfriskning. I övrigt en bra spelning.



Andra schysta spelningar:

Scrags som rockade igång festivalen. Zeigest, härlig elektronisk musik med någon slags konstnärlig scenshow som var stundvis bra och stundvis lite märklig men musiken var riktigt trevlig. The Magic Numbers bjöd på sin gulliga pop i lördagsnatten och gjorde en lite oväntad cover på Beyonces Crazy in love som extranummer. Kristian Anttila har bra låtar, dock var ljudet lite smågrötigt live, men trots allt en soft spelning sådär på eftermiddagskanten. The Mellow Bright Band från Karlstad rockade igång fredagen, (Ingenting) bjöd på lätt lyssningsbar pop i eftermiddagssolen och lika så Shout Out Louds.

Roligaste performance på Jamobilen stod Scotty the Blue Bunny för. Höga klackar, blå och genomskinlig spandex, kärlek och självironi. Kolla upp!



Övriga band och artister vars spelningar jag såg delar av:
Mando Diao (En dag på jobbet)
69 Eyes (Helt ok)
120 Days (Härligt sound)
YoYoYo Acapulco (sköna)
Pain (taskigt ljud)
Mixtapes & Cellmates (rätt gôtt sound men i övrigt ganska tråkiga)
Midnight Monkeys (bandnamnet roligare än musiken)
Hocico (tung synth från Mexiko, inte alls tokigt)
Nine (hårdrock skön att höra live)
Detektivbyrån (Fint sound)
Last Days of April (tråkiga)



Lite festivalbilder kommer när jag tagit mig tillbaka ner till Växjö och kan föra in dem i mitt webalbum.

onsdag, juli 11, 2007

Shiny Toy Guns

Så här dagen innan Arvikafestivalen drar igång tänkte jag klämma in ett litet myspace-tips till er. Shiny Toy Guns heter bandet, kommer från USA. De var bokade till festivalen men har tyvärr fått ställa in. Synd för jag gillar verkligen det som finns att lyssna på deras sida. Så är det. Ta en sväng in på nedan länk:

http://www.myspace.com/shinytoyguns

tisdag, juli 10, 2007

Kärlek i Värmlandsskogen

På torsdag vankas det Arvikafestival. Alltid årets höjdpunkt och nionde gången i rad som jag besöker festivalen. Lagom stor, härlig atmosfär, schyst blandning av musik och så är det ju lite "hemmaplan" så man brukar alltid springa in i en massa personer man känner som man inte sett på evigheter. Det är fint. Spelschema är utskrivet och alla band/artister jag måste se och är nyfiken på är markerade med överstrykningspenna. Det jag ser fram emot kanske allra mest är Weeping Willows som kommer lira 02.00 på torsdag och det på min favoritscen Apollotältet. Såg dem på största scenen för några år sedan då de också spelade mitt i natten, det var nog mitt livs bästa konsert, allting var klockrent. Mäktigt var bara förnamnet. Så det ser jag fram emot. Andra band som jag ser fram emot att se är:

Bloc Party, Scissor Sisters, 69 Eyes, Mustasch, In Flames, IamX, Infected Mushroom, The Tough Alliance, Juvelen, Hey Willpower, The Magic Numbers, Apoptygma Berzerk, Tingsek, Svenska Akademien, Patrick Wolf, Kristian Anttila, Zeigeist, Hoffmeistro & Chraa

Om hinnes även:
VNV Nation, Pluxus, Emmon, Nine, Strip Music, Dark Tranquility, (Ingenting), Vapnet, Miss Li, Shout Out Louds, Consequences, 120 Days, Slagsmålsklubben, Pain, LastDays of April, Backlash


Band jag vill se som jag inte hört förut:
Necro Facility, Midnight Monkeys, Mixtapes & Cellmates, Emil Jensen, Powerplay, Majken Tajken, Ashbury Heights, Kloq, Hocico, Familjen, Shiny Toy Guns, Diababa, Dada Life, The Mellow Bright Band, Detektivbyrån, Frozen Plasma, Frontline Assembly, Hellsongs, Nouvelle Vague, Aeriel, Portion Control, Iambia, Paper Faces, YoYoYo Acapulco, Scrags, Hans Appelqvist

En salig blandning pop, rock, synth, elektronika, ska... ja som sagt, lite av varje, som det ska vara. Det blir fullt upp. Härligt värre. Så det är vad jag kommer sysselsätta mig med under tre hela dagar med start på torsdag. Fullständig rapport om höjdpunkterna kommer någon gång efteråt.

söndag, juli 08, 2007

100

Insåg att det här är mitt hundrade inlägg. Funderade på om man skulle göra något speciellt, det enda jag kunde komma upp med var att lista sammanlagt 100 låtar och artister uppdelat inom olika kategorier. Helt enkelt för att det är kul med listor,och för att jag inte hade något särskilt att göra på tåget upp hit till Värmland förut.
Jag kan aldrig hålla mig till jämt antal när jag listar någonting, och sitter man på ett tåg får man förlita sig till minnet och mp3-spelaren i jakt på idéer. Därav olika många låtar i vardera kategori. Men varför vara så petig?
Man får ju hitta på något nu när jag kommit såpass långt i denna blogg. Märkte att antalet unika besökare till sidan har ökat rätt snabbt på senaste tiden, vilket är väldigt trevligt, och lite smickrande. Så ett stort tack, det gör det ännu roligare att fortsätta skriva. För mer har det definitvt tänkt att bli, har flera små idéer som jag vill skrida till verket med så vi får se frampå.

Närmast efter det här kommer det förmodligen bli lite tjôt om Arvikafestivalen som går av stapeln på torsdag, (12-14:e.) Så jag befinner mig i Värmland just nu för att besöka favoriteventet samt för att fira födelsedagen (tisdag den 17:e). Kan bli lite klent med inlägg men jag ska försöka avge rapport för festivalen ganska snart i alla fall.

Hur som helst. 100 låtar och artister var det (Alla utan inbördes ordning):

8 favoritröster:
Paolo Nutini
Tom Smith, Editors
Tom Meighan, Kasabian
Chris Corner, Sneaker Pimps/ I am X
Chris Ziter, The Essex Green
Chris Cornell, Soundgarden/Audioslave
Dave Gahan, Depeche Mode
Rufus Wainwright


2 band jag väldigt gärna vill se live:
Editors
Kasabian

7 bra covers
Klaxons - Not over yet
Editors - Feel good inc.
Nirvana - The man who sold the world
Placebo - Daddy cool
Johnny Cash - Personal Jesus
Korn - Word Up
Futureheads - Hounds of love


12 bra låtar som får mig på danshumör:
Modest Mouse - Dashboard
The Rapture - Get myself into it
Scissor Sisters - Laura
The Killers - Somebody told me
The Presets - Are you the one?
Klaxons - Forgotten works
Infadels - Love like semtex
Rancid - Time bomb
Tiga - You gonna want me
Ladytron - Destroy everything you touch
Fatihless - Massdestruction
Hot Chip - Over and over


12 bra låtar att sjunga i duschen/badrummet:
Sweet - Ballroom Blitz
We are Scientists - Nobody move, nobody get hurt
Kaiser Chiefs - Oh my God
The Kinks - Sunny Afternoon
The Sparks - This town ain't big enough for the both of us
Bruce Springsteen - Cover me
The Automatic - Raoul
Gothic Archies - Scream and run away
Magnetic Fields - Yeah! Oh Yeah!
Tenessee Earnie Ford - 16 tons
Interpol - C'mere
Snow Patrol - Chasing cars

9 bra låtar med en färg i titeln:
Soundgarden - Black hole sun

Arctic Monkeys - Red lights indicates doors are secured
Weeping Willows - Blue & Alone
The Pogues - A pair of brown eyes

Elton John - Goodbye yellow brickroad
Editors - Orange Crush (REM-cover)
Jimi Hendrix - Purple Haze
Cream - White room
Aerosmith - Pink

7 bra låtar med ett djur i titeln:
22 Pistepirkko - Rat king

Mustasch - Dogwash
KT Tunstall - Black horse and a cherry tree
Foo Fighters - Monkey wrench

The Beatles - Octopuses' Garden
Suede - We are the pigs
Yeah Yeah Yeahs - Gold lion

8 bra låtar att diska till:
Monster Magnet - Heads Explode
Quilty - Botany Bay
Deathstars - Cyanide
Mustasch - Double nature
Korn - Here to stay
Smashing Pumpkins - Everlasting Gaze
Kaiser Chiefs - Ruby
The Dead 60s - Riot radio


22 grymma låtar som alltid får mig på bra humör:
The Sparks - Eaten by the monster of love

Kasabian - Shoot the runner
Oasis - The importance of being idle
Depeche Mode - I feel you
The Levellers - What a beautiful day
Paolo Nutini - Jenny don't be hasty
The Libertines - What a waster
Turbonegro - Wasted again
The Rapture - Whoo! Alright! Yeah...Uh-huh
Flogging Molly - Selfish man
Cypress Hill - What's your number?
The Knife - Handyman
Klaxons - Gravity's rainbow
The Who - Substitute
KISS - I love it loud
Ed Harcourt - All of your days will be blessed
Patrick Wolf - The magic position
The Smiths - Panic!
Editors - Bones

Razorlight - Stumble and fall
Juanes - A dios le pido
John Legend - Used to love you

13 låtar med ståpälslugnande, näst intill transframkallande verkan:
IamX - S.H.E.
Snow Patrol - Somewhere a clock is ticking
Snow Patrol - Run
Athlete - Wires
Editors - Release
Editors - Weight of the world

Bob Dylan - Not dark yet
Sigur Ròs - Untitled #4 a.k.a. The Nothing Song
Mogwai - Friend of the night
Sneaker Pimps - Low five
Einstürzende Neuabuten - Total eclipse of the sun
Creedence Clearwater Revival - I put a spell on you
Willowtree - Betterlife

Och som vanligt rekommenderar jag er varmt att kolla upp de låtar ni inte hört. Och de ni har hört och framförallt har i ägo kan ni stoppa i stereon och sedan dra volymen i botten så att era grannar får höra också.

torsdag, juli 05, 2007

The weight of the world


Editors An End Has a Start har snurrat ett antal gånger idag också och den bara växer mer och mer. Fullkomligt brilliant. Varenda låt. Alla lika bra.

Dock finns det en låt som har fastnat extra extra och som sticker upp en aningens mer med den där hårstråsmarginalen jag skrev om i förra inlägget.
The Weight of the World. Med den stämningen låten frambringar är det inte långt ifrån att tårarna börjar bränna bakom ögonlocken. Chris Urbanowicz gitarr och Tom Smiths röst. Magi. Gåshud ändå in i hjärteroten. Ja lyssna själva genom länken ovan. Hittade en hyfsad liveversion på YouTube också.


Glömt nämna b-sidan som finns med på ena versionen av förstasingeln Smokers outside the hospital doors.
An eye for an eye heter den. En cool liten låt, jag gillar den starkt. Men det kom väl knappst som en överraskning?

onsdag, juli 04, 2007

Editors - An End Has a Start

4 juli 2007 kl. 15:51 kom så äntligen att bli den dag och tidpunkt då jag, nästan skakandes av förväntan, skulle få öppna det paket som innehöll Editors efterlängtade uppföljare An End Has A Start. Både på vinyl och på CD, den senare i deluxe-edition, men det är inte viktigt här, bara för mig. Skar upp tejpen på kartongen och lyfte varsamt upp de båda plattorna, lät CD-skivan glida ur sitt fodral, placerade den i spelaren, drog upp volymen och tryckte på play. Cirka 8-9 månaders väntan, det vill säga ända sedan jag fick veta att de börjat jobba på en uppföljare till underbara debuten The Back Room, var äntligen över. Nu strömmar det färdiga alstret ut ur mina högtalare...och lyckan är exakt lika total som när jag hörde debutplattan första gången.

Spelar den för fjärde gången i skrivande stund. Jag vet att det är farligt att ha förväntningar, har haft det inför många skivor och blivit besviken varje gång. Därför borde man passa sig lite när det kommer till det största favoritbandet. Dock har jag hela tiden varit kolugn och säker på att de inte skulle kunna misslyckas med en uppföljare. Första skivan inklusive alla b-sidor är toppklass, inte en enda dålig låt i mitt tycke. Editors är ren kvalitet på alla sätt, därför fanns det ingen tvekan. Första "nya" låten jag hörde var Bones, vilken jag hörde tidigare förra hösten när jag fångade en livespelning med bandet på radion. Skrev i ett tidigare inlägg att det förmodligen är en av bandets hittills bästa låtar i karriären (även om det egentligen är näst intill omöjligt att bestämma eftersom mer eller mindre alla låtar är små magnifika mästerverk). Fast några spår ligger i ett hårfint övre toppskikt och jag står fortfarande fast vid att Bones är en av dem som befinner sig där. Varenda hårstrå på kroppen reser sig fortfarande när introt drar igång. Andra låten var förstasingeln Smokers Outside the Hospital Doors som jag också hyllat med jämna mellanrum här. Två låtar som övertygade mig ännu mer om att jag inte behövde oroa mig.


Musik har varit och är fortfarande bland det allra mest viktiga i mitt liv. Jag har blivit glad, lycklig och exalterad över både det ena och andra i mina snart 23 år. Som jag skrivit tidigare har jag alltid haft flera stora favoriter som jag avgudat och fortfarande älskar enormt mycket, men att jag egentligen aldrig har kunnat säga ett band som är de allra främsta i mitt musiklyssnande. Det bandet jag skulle välja om jag bara fick säga en favorit. Det är väl som med allt annat i livet, när man väl hittat rätt så kan man inte beskriva det, hur det känns och varför det är just de/det/dem/där. Man bara vet. Exakt så är det med Editors. När jag lyssnar på dem är det precis som att allting faller på plats. Det kanske låter underligt men det känns som om jag har "hittat hem" när jag lyssnar på dem. Det har jag känt ända sedan jag hörde debutplattan första gången.


The Back Room har ett knippe starka och odödliga kvalitetslåtar, lika så har An End Has a Start. Låtar som tilltalar en direkt första gången man hör dem. Det sköna soundet med de där underbara melodierna som ger behagliga rysningar ända in i själen. Texterna jag gillar så mycket och Tom Smiths stämningsfulla röst och hans sätt att uttrycka sig med sådan känsla. An End Has a Start är minst lika bra som debuten men jag tänker inte sitta här och jämföra de båda plattorna som recensenter och annat folk annars gladeligen gör. Jag nöjer mig med att säga att An End Has a Start känns som en naturlig fortsättning i rätt riktning. Fortfarande lika starka låtar och hela skivan igenom. Vilket gör det nästan omöjligt att välja ut några favoritspår eftersom man vill säga allihop, men några låtar som fastnat lite extra med den där hårstråmarginalen är kanske framförallt The Weight of the World men också The Racing Rats och titelspåret. Men som sagt, alla låtar är även här små mästerverk. Ännu ett mästerligt album från Editors. Med tanke på hur exalterad jag är så kommer jag förmodligen inte kunna sova i natt. Men det gör inget. Det har verkligen varit värt all väntan. Fan vad jag älskar det här bandet.




Behöver jag förresten säga att ni bör gå ut och köpa skivan?





måndag, juli 02, 2007

Vidga hörselsinnena för dessa fem...

Ekande tom brevlåda idag och således ingen Editors-recension nu heller. Så det får bli fem heta tips på band ni borde känna till om ni inte redan gör det.

Vi börjar i England och i de två städer som spottar ur sig det ena magnifika bandet efter det andra. Vi snackar Leeds och Sheffield, har tagit upp de städerna tidigare. And here we go again:

65daysofstatic, electronica/alternative/rock från Sheffield
http://www.myspace.com/11488230

Stateless, skön electronica-alternative/triphop från Leeds
http://www.myspace.com/statelessonline


Vidare till ett utav mina favoritmusikländer, Norge, oftast kungar av rockmusik, här är ytterliggare ett exempel på norrmännens kompetens inom den genren:

My Midnight Creeps, beskrivs enligt The Times som: "Psychedelic bluesy drone-rock". Kunde inte sagt det bättre själv. Oslo. (Tack för tipset Kristian!)
http://www.myspace.com/mymidnightcreeps


Och i USA hittar vi:

Magnolia Electric Company, Lugn, behaglig och soft "slow-rock"/indie från Chicago
http://www.myspace.com/magnoliaelectricco

Mezzanine Owls, lite i samma anda som ovan nämnda MEC, Los Angeles
http://www.myspace.com/mezzanineowls

söndag, juli 01, 2007

BMFA

En låt jag verkligen gillar stenhårt av någon anledning är Martha Wainwrights BMFA (Bloody Mother Fucking Asshole). Inte för att jag känner igen mig i texten, eller för att jag vill rikta den mot någon utan för att det helt enkelt bara är en låt som känns så rak och äkta och Martha framför den med sådan känsla. Den spruckna rösten, allting. En riktigt stark låt som fastnar, man känner med henne på något vis. En låt om smärta och ilska. Tror jag läste någonstans att den handlar om hennes far.


Finns att lyssna på här:
http://www.myspace.com/marthawainwright